Historia
Bjursås Ridklubb bildades den 24 augusti 1970 och hette vid starten Bjursås Hästklubb. När vi startade bedrevs ridlektioner endast på lördagar på en liten ridbana vid nuvarande bostadsområdet Borisa. Då hade klubben inga egna hästar utan det var de privathästar som fanns i Bjursås som fick ställa upp på att vara ridskolehästar.
Upp på berget
I april 1973 flyttade ridskolan till Proselins gård ovanför Dössberget där den fortfarande är belägen. På bilden vårt ”gamla” klubbhus där vi har hållit till under alla år. I samband med flytten ändrades namnet till Bjursås Ridklubb.
Ridskolan drar igång
Lektionsverksamheten utvecklades mycket snabbt och antalet lektionstimmar ökades ut allt eftersom. 1973 köpte ridklubben sin första egna häst och därefter ökade hästantalet ganska snabbt. Idag äger klubben sex ponnyer och fem hästar. I nuläget så står det sex privathästar inackorderade på ridskolan.
Bjursås Ridklubb är en ideell förening som leds av en styrelse. Vi har idag 225 medlemmar och 160 ridskoleelever i veckan.
Aktiviteter nästan året om
Ridskolan har lektioner på vardagarna, då klubbens personal sköter stallet. Under helger turas träningsgruppernas elever och privathästägarna om att ta hand om stall och hästar.
Ridskolan har tidigare haft handikappridning under helger, men den verksamheten ligger för tillfället nere.
På sommaren får ridskolans hästar gå på bete i ungefär en månad. I början och i slutet av sommaren har vi dagridläger för alla nivåer: från hästlekis till vuxna.
Bygge och fest
Ridklubben har under många år arbetat för att få till stånd ett nybygge av stall och ridhus för att kunna öka ut och förbättra verksamheten ännu mer. Till slut blev drömmen verklighet, och bygget startade i mars 2000 ! Bygget drivs av nybildade Bjursås Ridhus AB.
I augusti 2000 firade vi 30-års jubileum med stor fest i vårt nybyggda stall där någon stallinredning ännu inte hade monterats upp. Massor med folk åt av Kupriks mat och dansade natten lång. I augusti 2001 hade vi fest igen, men nu i ridhuset. Kuprik underhöll åter igen och vi åt, dansade och pratade minnen. Överskottet gick naturligtvis till bygget.